Vad tjänar allt till,
det stora bygget mitt ute i öknen,
vad skulle det vara bra till.
Vilken gud fanns där att tillbe
när allt däromkring var svält.
Prästerna med de löjliga kostymerna,
en ros de vattnade i den enda rabatten.
Vems hopp? Vems törst? Vems tillbedjan?
Poesi 32
Jag vädrar ut all rök, renar igen.
Har jag visdomen att vara likt ett träd,
skulle jag förstå dess tankar. Världen är
livlig skoningslös och underbar, allt det
vackra, som gömts. Helvetet säger du vist är
som paradiset ett sinnestillstånd, men du är på
väg in i sömnen, att vara människa är att pendla
där emellan, hör jag dig säga innan du somnar.
Att rulla likt en sten, eller vara
stilla som en fisk mot strömmen, det finns en
himmel här, om du bara visste det.
Poesi 33
Domen att leva i cykler av lidande,
ålderdom och död, lär dig att leva! Att möta
friheten i ett öppet hjärta, stänger in världen,
det samma, grå kostymer, nattfjäril innestängd
bakom illusionernas glas, men rent som
ett nystädat rum, som nyfallen snö.
Poesi 34
Undret är här, den stora
prislappen, ytlig är tiden
och i reklamen, som att
vinna ett liv utan tårar,
utan ångest, utan det
felskrivna, det goda som
vänder till det onda.
Poesi 35
Kastad genom ett nålsöga är du ut över världen
dess fält och slätter, berg och djupa åar
undret att ha blivit människa, åtnjuter du
den möjligheten ta den till ditt hjärta
tiden och det onda och goda är relativt,
njut istället av att vara levande satt att
skapa eller åtnjuta det skapade, lev och
älska livet, njut av färger av helheten
det större perspektivet tillhör det levande.
Poesi 36
Är allt bara en övning, viskar mig vinden,
sjunger en fågel, och som sammetsröda gardiner
en övning i vad, att leva eller dö sjunger en
annan fågel, denna gången är vinden frisk,
bohaget skall fördelas, smälta samman, befrias.
Poesi 37
Jag är inte rädd för att dö, jo för en död,
att dö med döda ögon, skymningen väntar in vilan.
Jag kanske går från de seende, som är så få
denna borg börjar bli mig trång, flyttar jag
vad däri ligger hemligheten, att se att verkligen
se, skulle jag vilja det, att mitt hjärta rann över
av kärlek.
Poesi 38
Jag ser dig lämna mig,
men jag är med dig i tankarna,
som blommar ut likt en nebulosa.
Sorgen efter dig har lämnat mig i en kupa av glas.
Jag ser världen därute fylld av skuggor,fylld av denna kamp.
Jag möter din kropp, det är som om du skulle titta upp,
men du rör dig inte, din kropp är död,
allt du lämnade bakom dig som var gott.
Jag glömmer aldrig din kamp, jag går in i sorgen.
Poesi 39
Här har vi det, miraklet,
de sjukas frälsning, den store talaren, hycklaren.
Ligger det i vår natur att vi vill bli lurade
att vi så lätt förleds, när vi inget annat vet.
Det är inget nytt,
att han skor sig på de fattigas pengar,
att han reser från ort till ort.
Som den ende välkomnad och omhuldad, säger han
-försök hindra mig.
Poesi 40
Medans solen är uppe läser du dina tangotexter för mig.
Mättad som en melodram sjuder dagen mot märkliga möten.
Hemma råder den storstädade stämningen, det är snart jul
och räkningarna kommer i kör utan kölappar.
Poesi 41
Det är sommar och du är salongsberusad.
Ett av de ögonblick då världen öppnade sig för dig.
Där fanns ingen fruktan, ingen skräck.
En sådan värld är farlig för den utan kärlek.
Poesi 42
Vad vet vi om det varande in i det kommande,
vad vet vi om rosors vackra väg.
Jag öppnar handen och sluter den.
Jag får använda båda händerna,
jag kupar dem till en skål,
värmer ett djur, jag släpper det fritt.
Frågorna kommer, jag lägger dem på hög.
Livet balanserar på en knivsudd
eller på en fjärils vingar.
Jag lever mitt i livet, mitt i dess död.
Poesi 43
Dimmorna lättar, t o m demonerna drar en sista suck
berget har fått ro, även om något lever djupt där inne,
det kommer inte längre några brev från de förlorade
vi andas ut du och jag, slipar på en kniv, bakom
ridåerna darrar skeletten av nakenhet vässar sina
benknotor till spjutspetsar narcissus ligger i sin grav
begravd i sin egen spegelbild, jordemor hälsar på,
det är som vilken söndag som helst, ovationerna tystnar.
Poesi 44
Det stora barnet svävar omkring i tyngdlöshet,
ramsor någon sjunger baklänges, en hand räcks
mot dig du vet inte om du skall ta den, du vill
falla men någon ropar ditt namn, ibland grenarna
körsbär allt du ser, smakar, trädet bjuder frikostigt
fläckar på byxorna, allt är sin egen mening,
och här uppe, når ingen upp, smaken,,,,,,,
solen spelar i lövverket
Poesi 45
Tankar väcks så lätt, och känslorna följer.
Iaktta denna process, se den för vad den är.
Båtarna lägger till, lastar av,
försvinner lättade ut till havs.
Livet är detta, att samla och förlora det samlade.
Fiskmåsarna följer trålarna, gör sitt arbete
även för oss människor.
Djupt är lodet, kaptenen gör sitt
framför en ocean av sjökort.
Poesi 46
I en dröm stilla du går, mäter dig
inte med berget, solen lägger sig i
dagens famn, omfamnar dig, du springer
genom en tunnel den är ren och du njuter
av det rena, en mening faller bort
du är tom, orden stockar sig till ett ajö.
Poesi 47
När regnet faller och alla går dig förbi
när du inget anar, när det inte blev som
du tänkt när du förlorar, tänk alltid att det
kunde varit värre, du har livet, och är ibland
de levande, vattnet, elden, jorden, och vinden,
när en mor mister sitt barn, när någon brinner inne
när ett tak rasar, finns himlen en tår som hänger
i luften, tusen tankar och inte ett enda ord
blev sagt, frusen i tiden vägrar den att falla,
tills någon kommer till dig och säger ajö, tack
för att du fanns. Den korta gnistan som blev ditt liv.
Poesi 48
Vill ut från ett rum utan väggar,
vill leva i vinden, vill likasinnade,
friheten du visade för mig, var allt
för skrämmande, likt mörkret jag vill dölja,
allt för ljusskyggt, jag kedjeröker det,
vill finna en ventil där det kan uppgå, försvinna
men ingen springer ifrån sin skugga, upp på söder
där bor mitt hjärta, men det har befolkats
av maskiner och människor som sätter upp taggtråd
vreden rinner varm i mina ådror, vill tillbaka igen.
Poesi 49
Blomma vissna i min hand och få nytt liv igen,
sagor kom till mig, växer trädets rötter, fångar
en vinter för värmen jag känner för dig, hör
någon! låt oss mötas igen, vindarna har fått
vingar, haven reser sina vågor, väntan denna väntan
fryser mig till is tills allt är bra igen,
stormens öga har inte nått mig än men regnet duggar
och hon är där som en skepnad, frusen,,,,,,,,
säger den orörde röraren -kom in i min trädgård.
Poesi 50
Tyngden av ett berg, nattens tystnad
oskulden är en fjäder, jag söker namn,
allt mitt lidande, min okunskap, o ansikte
mitt mord, ängel var i mig, känn tyngden
av oskulden, av ett berg, ängel känn,,,,,,,
Poesi 51
Inväntar budet, ett tomrum som inte
kan fyllas, jag går bland många röster
en labyrint av ord, jag kommer närmare
rummets hjärta, blomblad någon strött och
en stig utkristaliseras, har jag modet att vandra
den, men tomrummet finns där som ett kommatecken
som ett svart hål, så många nätter som jag
vandrat här, här får jag ro för min oro.
Poesi 52
Jag vill inte lägga mig ner, jag vill njuta
av tiden, röka ännu en cigarett, når jag in
bara du vet, dina ögon såg så skrämda ut
det var inte min mening, jag ville bara falla
och ge dig det bästa jag har, nattröken syns
ifrån fjärran skorstenar, den blå timmen har
långsamt passerat över kullen där jag tältade,
ibland budskap. Om du kunde varit med mig där
och sett det jag såg, det vet jag är
omöjligt, sett tecken som saknar ord.
Poesi 53
Invaderad av känslan, korta meningar nonsens,
lyssnar mig igenom andhämtningen, ingen bryr
sig alla vill bli miljonärer, utan att
göra något, eller programledare, mera
nonsens, kanske att någon försöker säga något
men det skrämmer dig, därför har du uppfunnit
denna korridor av utkast,, skogarna är tysta
vad kan de säga som inte redan ignorerats,
fisken i havet börjar ta slut, en profetia
ringer i mina öron, när den sista fisken,,,,,,,
Poesi 54
Den mänskliga formen, jag ser
är kärlek, i ett tryggt och
ombonat rum. Jag vill dit igen,
splittret som kommer från bilar
grävs ner i diken, vi går tillsammans
eller skilda åt, det spelar ingen roll
vad vi söker undanfly, vilka vi är
eller låtsas föreställa, bara ljudet,
ljudet av våra gälla röster, flyr
natten, i drogernas rus, tillbaka eller
tillsammans. Var hittar jag denna hela form
så många är sönderslagna, men jag är hel,
därför kan jag se det så tydligt.
Poesi 55
Det raka det rena håller sin front, men
vaktar, och tar chansen vid varje spricka
förföljer dig jorden, ditt hem, din hamn
minnet av dig själv som ung som starkast
skyddar dig, renar dig, men ändå ger du dig
ut på dessa vägar, jag ser att du är nära men
ändå långt borta knyter samman i en säck minnena,,,,
det som skulle bli sagt blir det inte, och de
som borde mötas har inte tid i sina fick-
almanackor, vi väntar på dessa möten,,,
tid, allt ligger så långt borta men nära,
inväntar skuggorna,,,,,,,,
Poesi 56
Där på andra sidan ser jag ditt
ansikte, av död, jag känner även
de levande dödas tyngd, sin sång
emot jorden, skal av tomhet och
ånger, vreden måste ut, natten
drar in kall, fryser mig, och en
sten faller, så droppar på ett
höstlöv alla de änglalika ansiktena,
spån av en aska, en dröm är vi,,,,,,
Poesi 57
Fångad av drömmen, vaknar, vet att jag
rest över lång tid, där sitter jag
stirrar in i mörka ögon, min egen
reflektion i fönstret, ser på allting
som är möjligt som inte är förlorat
människor blir allt mer ensamma, men
jag kan inget göra, bara drömma mig bort,
drömma mig in i omfamningen.
Poesi 58
Varelse gå med mig in i nöd
gå längst med sorgens gardiner
men vet vart du skall resa
för din resa är inte slut
den har bara börjat,om du så
blir ett frö kommer du att blomma
eller så blir du en kommande vän
då lovar jag att aldrig svika.
Poesi 59
Andningen är nära, livet omsluter
en dag flyter sakta, mojnar,
dagrar går, var blev dina drömmar
av, lever du för de döda eller
inom ett system, som säger åt dig
att tystna att bli grå,,,,,,,
Poesi 60
Låt dig mättas av dess saknad,
bara för att det måste vara så,
för lögnen som äter oss alla,
så mycket som vampyserar på våra
liv, är vi inte åtskilda men möts
igen, en orkester spelar och
pulsen är livet, vattnet rinner,
som tårar ner, ner till ingenstans
i ödemarker, kanske har en eller
flera visa män dött här, och öppnat
en port in mot oändligheten,,,,,,,,,
bravenet.com